En intressant men obehaglig händelse har tystat ner mig.
Jag var på fb och kommenterade en bekants inlägg med några oskyldiga ord, då en för mig främmande person gjorde ett påhopp och började kommentera mitt liv och leverne väldigt aggressivt ur sin synvinkel. Han kände mig via sin släkting (påstod han) och hade antagligen läst någonting om mig eller av mig.
Hans tolkning av mig var totalt främmande för mig. Han beskyllde mig för sådant jag inte gjort och för att ha egenskaper som jag inte kände igen. Han kunde ändå beskriva händelser som jag hade varit med om, vilket tydde på att han visste vem han skrev till. Jag försökte självklart försvara mig själv, men insåg snabbt att det var lönlöst.
Jag tog bort mina inlägg och bad min vän, på vars fb-sida vi skrev, ta bort den aggressiva personens inlägg. Så skedde, men hela händelsen lämnade ett spår. Jag blockerade personen i fråga på fb så att jag inte mera kommer i kontakt med honom ens i misstag. Ett par fb-vänner (tex. en psykolog) som råkade se inläggen tröstade mig genast efter händelsen bl.a. genom att förundrat fråga vad personen i fråga riktigt höll på med och att inläggen inte verkade riktigt sunda. Efter den händelsen märkte jag dock att jag är mycket varsammare med vad jag vill dela med mig, även om ingenting egentligen har förändrats. Jag är samma människa, har samma åsikter och samma vardag.
Tänk att en främmande människas osanna aggressiva ord kan påverka så mycket. Jag trodde att jag hade glömt bort det, men tydligen spökar det i undermedvetandet. Jag vill inte avslöja mera om mig själv och mitt liv om jag kan bli misstolkad så grovt. Man blir ju också fundersam: Är jag så otydlig att jag kan radikalt misstolkas? Kan mina goda avsikter anses som någonting negativt? Är min person ”för mycket” för någon? Klokast är väl att fortsättningsvis försöka glömma. Konstaterar dock: människor är konstiga varelser. Det finns säkert en orsak för allt vi gör. Ibland förblir orsakerna dolda.
